Lärare i det syrianska språket
Från Midyat i Turkiet till Tyskland och därefter till Sverige har mina nittio år passerat – år fyllda av förändringar och skiftande livsöden.
Från Midyat i Turkiet till Tyskland och därefter till Sverige har mina nittio år passerat – år fyllda av förändringar och skiftande livsöden. Varje period i mitt liv har dock haft sin egen skönhet och sina egna minnen, ibland ljusa och ibland präglade av sorg.
Jag minns Midyat. Jag var inte mer än fem år gammal när jag såg hur min familj utsattes för hot och svårigheter. Till slut lyckades mina föräldrar rädda sig själva och mig. Då fattades beslutet att lämna landet och söka ett nytt liv någon annanstans. Jag skrev mitt namn bland dem som ville rädda sig undan den död som kretsade över våra huvuden likt en mörk fågel.
Två år efter att jag hade anmält mig för utvandring till Tyskland kom beskedet. Året var 1968 och vår resa började. Den blev lång och mödosam och förde oss från Midyat till Diyarbakir, Ankara och Istanbul, och därifrån vidare till München och Hannover.
I Tyskland arbetade jag på en plastfabrik. Där stannade jag fram till 1976, då jag lämnade Tyskland och flyttade till Sverige.
I Motala tog jag mina första steg i mitt nya liv i Sverige. Där började jag arbeta som lärare i det syrianska språket. Senare flyttade jag till Södertälje, där jag fortsatte mitt arbete inom undervisningen.
Jag tyckte mycket om mitt arbete. Jag fick möjlighet att undervisa på olika skolor och möta många barn och ungdomar. I efterhand tänker jag att det kanske var just detta arbete som blev en viktig del i kampen för att bevara vårt modersmål – vårt språk, vår historia och en del av vårt kulturella arv.
Nu, när jag har fyllt nittio år, tänker jag på min stad Midyat varje dag. Jag känner en djup längtan efter den. Det har gått tjugo år sedan jag senast besökte min hemstad, men genom mina barn och barnbarn har jag ändå kunnat hålla kontakten med den. Jag har skickat dem dit för att besöka platserna som fortfarande lever kvar i mitt minne.
Själv fortsätter jag att leva mina år här i Sverige – landet som tog emot mig, gav mig trygghet och möjligheter och som har blivit en viktig del av mitt liv.
Därför känner jag en djup tacksamhet och uppskattning för detta vackra land, som en gång blev mitt nya hem.
