Tillbaka

Fittja, Botkyrka

Högläsning på torsdagar

I nio år har Gunilla läst för barn hon inte är släkt med. Hon säger att hon får mer än hon ger.

Person Gunilla, 68 år
Roll Volontär, högläsare
Berättad på Svenska
Publicerad 2024 · 6 min läsning

Jag gick i pension och blev rastlös. Biblioteket sökte någon som kunde läsa högt en timme i veckan.

”Man behöver inte kunna alla ord för att förstå en historia. Det har barnen lärt mig.”

Första gången kom två barn. Nu är vi runt femton och några föräldrar sitter kvar och lyssnar, fast de säger att de bara väntar.

Vi läser på svenska, men barnen förklarar för varandra på sina språk när något krånglar. Ingen har bestämt att det ska gå till så. Det bara blev.

Publicerad 2024 — Ett projekt av Läsfrämjarinstitutet

Fler berättelser

Alla berättelser

Rosengård, Malmö · 6 min läsning

Biblioteket blev mitt andra hem

Amira gick dit för att det var varmt. Hon stannade för att någon frågade vad hon ville läsa.

Amira, 14 år — Elev, årskurs 8

Araby, Växjö · 5 min läsning

Jag skriver för att bli hörd

Från anteckningar i mobilen till scenen på kulturhuset. Mohanad om att ta plats med ord.

Mohanad, 17 år — Gymnasieelev och poet