Fittja, Botkyrka
Högläsning på torsdagar
I nio år har Gunilla läst för barn hon inte är släkt med. Hon säger att hon får mer än hon ger.
Jag gick i pension och blev rastlös. Biblioteket sökte någon som kunde läsa högt en timme i veckan.
”Man behöver inte kunna alla ord för att förstå en historia. Det har barnen lärt mig.”
Första gången kom två barn. Nu är vi runt femton och några föräldrar sitter kvar och lyssnar, fast de säger att de bara väntar.
Vi läser på svenska, men barnen förklarar för varandra på sina språk när något krånglar. Ingen har bestämt att det ska gå till så. Det bara blev.